Under nästan tre år har Sjöhistoriska museet k-märkt fritidsbåtar på prov. Nu görs märkningen permanent.
Det finns ett behov av förståelse för förutsättningar för att kunna bevara en välhållen äldre fritidsbåtsflotta. Sjöhistoriska hoppas genom k-märkningen att det generella intresset för äldre båtar ökar. Museet genomförde under hösten en utvärdering av projektet tillsammans med den ideella veteranbåtsrörelsen, en del offentliga institutioner samt ägarna till de mer än 50 redan k-märkta båtarna.
– Utvärderingen visar att k-märkningen är värdefull och välfungerande. Den har varit väldigt uppskattad och har gett mycket uppmärksamhet åt ett kulturarv som finns spritt över hela landet, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet.
Märkningens princip bygger på frivillighet – båtägarna ansöker själva och Sjöhistoriska gör sedan en kulturhistorisk bedömning. Till skillnad från reglerna kring byggnadsminnen, bygger k-märkningen av fritidsbåtar inte på lagstiftning och innehåller heller inga förbud.
Efter fjolårets utvärdering har Sjöhistoriska museet dessutom tagit fram ett emaljmärke som ska kunna sättas upp i k-märkta fritidsbåtar.
På båtmässan Allt för Sjön informerar Sjöhistoriska om k-märkningen av fritidsbåtar under Veteranbåtsforum den 7 mars kl 17.00 i lokal K 13.
Kontakt
Fredrik Blomqvist, Intendent Sjöhistoriska museet
Telefon: 08 519 549 38 | Mob: 0766 31 86 04
E-post: fredrik.blomqvist@maritima.se
Mer information: www.sjohistoriska.se
Fakta k-märkningens kriterier
En k-märkt fritidsbåt ska:
- Ursprungligen vara byggt som fritidsbåt.
- Vara byggd i Sverige,
eller ritad av en svensk båtkonstruktör,
eller vara av sådan modell som varit vanlig i landet,
eller på annat sätt anses vara nationellt bevarandevärd. - Vara byggd före 1965.
- Ha en väldokumenterad historia, se beskrivning nedan.
- Vid tiden för ansökan dels vara i gott, sjövärdigt skick, dels uppfylla de s.k. varsamhetskraven enligt punkten 3 nedan.
- Vara original/autentisk, dvs. inte en kopia eller replik av äldre båt.
- Bedömas specifikt som den individ båten är – alltså även om vissa fritidsbåtar tillverkats i serier så avser k-märkningen enbart den specifika båt som ansökan avser, och inte serien eller typen.
2. Båtens historia
Båtens historia och autenticitet ska kunna styrkas genom ägarlängd, ritningar, matrikeluppgifter eller annan dokumentation. Ritningar ska genom signering eller på annat sätt vara tydligt kopplade till namngiven konstruktör inför båtens byggnation; i efterhand gjorda uppmätningsritningar är inte tillräckligt. Matrikeluppgifter kan vara utdrag ur medlemsregister vid båtklubbar och liknande organisationer. Om inget av ovanstående krav kan uppfyllas kan under vissa omständigheter göras en individuell bedömning av båten och dess ursprung, baserat på ägaruppgifter, s.k. muntlig tradition och t.ex. äldre fotodokumentation. Eftersom Statens maritima museer ser eventuella reparationer, restaureringar, ombyggnader och förändringar som årsringar och en del av båtens historia behövs dokumentation som berättar om detta. Det kan vara viktigt att veta vad som är ursprungligt och vad som tillkommit senare vid den aktuella bedömningen. Hur båten använts av sina olika ägare ingår också i en väldokumenterad historia.
3. Båtens skick
Båtens skick och utförande bedöms vid tiden för ansökan. Här gäller att reparationer, restaureringar, ombyggnader och förändringar ska vara kompetent och varsamt utförda, och med hänsyn tagen till båtens typ och särart. Förändringar kan också vara utförda som en anpassning till ett förändrat behov, och därigenom representera en specifik och intressant händelse eller epok. Vad gäller entypsbåtar för kappsegling gäller – förutom nämnda krav – att förändringar godkänts och skett i enlighet med klassreglerna för båttypen och sådana bestämmelser som respektive förbund satt upp. Hit räknas även internationella regelverk. För motorbåtar gäller att eventuella motorbyten inte fått fartyget att på ett markant sätt avvika i prestanda i förhållande till andra, jämförbara båtar.
Pressmeddelandet skickades med Mynewsdesk
