Den lilla Stilla havsön Mangaia bildades av ett vulkanutbrott för ca 20 miljoner år sedan. Men forskare har upptäckt att ön innehåller 2500 miljoner år gamla rester av jordskorpa som återvänt efter ett besök djupt nere vid jordens kärna.
Forskningen publiceras i tidskriften Nature 25 april 2013.
Upptäckten stödjer teorin om det som geologerna kallar plattornas gravplats djupt nere vid jordens kärna. Oceanbottnar tvingas ner i jordens mantel när de kolliderar med kontinentalplattor på grund av rörelser i jordskorpan. I den heta, trögt flytande manteln sjunker bottnarna mycket djupt ner, nära jordens järnkärna. Men materialet kan transporteras upp igen, genom jättelika plymer av stigande rörelser i manteln, och kastas upp genom en vulkan vid jordens yta.
Jättelikt kretslopp
För första gången har forskare kunnat mäta tiden för detta jättelika kretslopp. Ön Mangaia i ögruppen Cooköarna i Stilla havet bildades relativt nyligen av lavan från ett vulkanutbrott. Men lavan innehåller rester som fanns i en jordskorpa i en helt annan tidsålder, för mer än 2500 miljoner år sedan.
– Det känns fantastiskt att vi lyckats mäta ett kretslopp genom jordens innersta delar som pågått mer än halva jordens livstid, säger Martin Whitehouse, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet och Stockholms universitet.
Lavan undersöktes på museet
När de gamla resterna i öns berggrund analyserades i Naturhistoriska riksmuseets jonmikrosond upptäcktes spår av svavel med en ovanlig kemisk sammansättning. Sådant svavel bildades i luften med hjälp av solljus och regnade ned på jordens yta. Men det kan bara ha skett i en atmosfär med sådan kemisk sammansättning som omgav jorden för 2500 miljoner år sedan eller tidigare. Den här formen av svavel bildas inte under ett ozonlager och jordens ozonlager uppstod vid den här tidpunkten.
Kontakt
Martin Whitehouse
Forskare vid Naturhistoriska riksmuseet och Stockholms universitet
08-5195 5169
