Fjällräven finns utspridd i hela den ö-rika arktiska regionen och på fastland som i svenska fjällen. Genom att jämföra DNA från fjällrävar i lämningar från 800-talet på Island med fjällrävar i modern tid kunde forskarna se en kraftig ökning i genetisk variation.
Vandrade över isen
Forskarna kom fram till att den ökade genetiska variationen kan förklaras av att fjällrävar kunnat göra långa vandringar från ö till ö. På så sätt kunde fjällrävar från Ryssland, Nordamerika, Grönland och Island blanda sitt genetiska arvsanlag med varandra.
– Denna studie visar med stor tydlighet hur viktigt istäcket i Arktis är för fjällräven, säger Love Dalén, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet. Utan istäcke skulle många områden bli isolerade och fjällrävarna där skulle förlora värdefull genetisk variation.
I Europa var det en ovanligt kall period mellan ca år 1500 och 1800, ibland kallad lilla istiden. Då bildades omfattande istäcken vintertid i Nordatlanten och Arktis. I sin studie kunde forskarna se att fjällrävarna på Island under denna tid fick flera tillskott och en stor ökning i genetisk variation på grund av att fjällrävar från andra delar i Arktis vandrade till Island.
En stor genetisk variation är bra för artens långsiktiga överlevnad. Det innebär en beredskap att klara av förändringar, till exempel ett ändrat klimat eller epidemiska sjukdomar.
Forskningen har letts av Durham University i Storbritannien i samarbete med forskare vid Naturhistoriska riksmuseet och Stockholms universitet som har bidragit med statistiska analyser och data från moderna fjällrävar.
Kontakt
Love Dalén
Docent vid Naturhistoriska riksmuseet
Molekylärsystematiska laboratoriet
