I Sjöhistoriska museets arkiv och magasin finns en kulturskatt som få känner till men nu får många av objekten liv genom en ny blogg.
Sjöhistoriska arbetar sedan flera år med att tillängliggöra samlingarna på sin hemsida. Nu får samlingarna ytterligare en dimension med en nystartad blogg.
– Förhoppningsvis kan vi nå en ny grupp som inte hade en aning om allt som finns i våra samlingar, säger Malin Joakimson, arkivarie på museet.
Följ med bakom kulisserna
Tillsammans med kollegorna Susanna Allesson Nyberg och Eva Hult skriver hon sedan februari i bloggen ”Samlarna” på Sjöhistoriska museets hemsida. I bloggen berättar de bland annat om det dagliga arbetet på ett museum och lyfter fram favoriter ur samlingarna. Och det finns mycket att välja bland: drygt 100 000 föremål, 40 000 ritningar och flera hundra hyllmeter med arkivhandlingar.
– Vi vill lyfta fram det vi tycker är fascinerande och intresseväckande, på ett annat sätt än de kortfattade och torra fakta man får i databaserna. I en blogg kan man ställa frågor och resonera kring ett föremål på ett sätt som man inte kan i våra vanliga register, fortsätter Malin Joakimson.
Från sjöminor till kärleksdikter
Det är en stundtals våldsam maritim historia som uppenbarar sig. Hittills har de skrivit om sjöminor av glas och löpsedlar om fartyg som förlist – med dödlig utgång. Men det finns även plats för fredligare föremål, som tatueringsförlagor, navigationsböcker och kärleksdikter.
– Det är människoöden som jag blir mest fascinerad av. Till exempel när man hittar brev där människor beskriver sina liv med de hårda villkor de lever under. En navigationsbok som inte lät så anmärkningsvärd när jag läste katalogposten visade sig vara fantastiskt rikt illustrerad och med tillhörande handritat sjökort, berättar Malin Joakimson.
Stor genomgång av föremål
I år görs en extra satsning på att inventera museets alla föremål.
– Vanligtvis tillbringar vi mest tid i magasinen då vi hämtar eller lämnar ett specifikt föremål. Men nu har vi uppdraget att inventera allt, vilket ger oss tid att vrida och vända på varenda föremål. Det är många man fastnar för och som har det där lilla extra, vilket är jätteroligt att få berätta om i bloggen, säger intendent Susanna Allesson Nyberg.
Det är ett ständigt detektivarbete, och de upphör aldrig att förvånas.
– Jag kan aldrig säga ”nu har jag sett allt, nu är jag färdig”. Det finns alltid mer saker att upptäcka, säger Malin Joakimson.
