Det vrak som påträffats i Luleås norr hamn har nu tidsbestämts. Timret är sannolikt fällt i norra Sverige runt år 1700.
I och med dateringen får arkeologerna en pusselbit kring äldre fartyg i norra Sverige, något man vet lite om idag.
– Nu kan vi börja titta i källorna för att se om vraket kan identifieras, säger marinarkeolog Jens Lindström från Sjöhistoriska museet.
Sjöhistoriskas marinarkeologer kopplas in
Det var hösten 1988 som vraket upptäcktes utanför Luleå i samband med VM-seglingarna och gissningarna kring ålder och ursprung var många. I höstas, efter två decennier, fick så nyfikna marinarkeologer från Sjöhistoriska museet möjlighet att undersöka vraket.
Prover till Danmark
De täta årsringarna i timmer från vraket skvallrade om att virket fällts långt norr ut och man kunde därför gissa att fartyget byggts i närheten. Detta var extra spännande för arkeologerna eftersom kunskapen om äldre skeppsbyggeri i norra Sverige är liten.
Träprover skickades till Danmark och Nationalmusuem i Köpenhamn för datering med hjälp av en metod som kallas dendrokronologi. Genom att jämföra årsringar med referenser kan man se vilket år virket fällts. Lagom till jul kom så provsvaren som visar att den yngsta årsringen dateras till 1666 men experterna bedömer att trädet fällts i närheten av år 1700.
Pensionerat fartyg?
Vraket som ligger på sex meters djup i Norra hamn berättar också annat. Den flata botten och det som finns kvar av sidorna är ovanligt kraftfullt byggda, som för att bära tung last. Två mastfötter vittnar om att det var ett seglande fartyg. Marinarkeologerna kunde också konstatera att fartyget verkar ha tömts på allt av värde innan det sjönk vilket talar för att det sänkts till botten eller sjunkit ganska odramatiskt. Kanske kan det vara ett pensionerat fartyg som fått sin sista vila på bottnen i Norra hamn.
– Decennierna runt år 1700 flyttades Luleå dit där staden ligger idag. Det krävdes fartyg av den här typen för att genomföra flytten och alla transporter inför uppbyggnaden. Kanske är det här fartyget har sin plats i historien, avslutar Jens Lindström.
