Nu analyseras träprover från vraket i Luleås Norra hamn av experter i Köpenhamn. Resultat väntas till jul. Men flera frågor kvarstår ändå. De sjöhistoriska äventyren i Luleå i slutet av oktober får alltså en del efterspel.
– Vraket i Luleå är extra spännande eftersom vi vet så lite om fartygsbyggartraditionen så här långt norr upp, säger expeditionsledaren Jens Lindström från Sjöhistoriska museet.
Marinarkeologerna gissar att fartyget byggts någon gång mellan 1600- och 1800 av långsamt vuxen furu med täta årsringar vilket tyder på att tallarna växt i nordligaste Sverige. Dateringen görs på Nationalmuseum i Köpenhamn med en metod som kallas dendrokronologi där man genom att jämföra årsringar med referenser kan se vilket år virket fällts.
Flera andra intressanta frågor har väckts kring vraket som ligger på sex meters djup i Norra hamn. Den flata botten och det som finns kvar av sidorna är ovanligt kraftfullt byggda, som för att bära tung last. Två mastfötter vittnar om att det varit ett seglande fartyg, men att det skulle förlist under en olycka tror inte Jens Lindström:
– Efter tre dagars dykningar hittade vi inga lösa föremål – och vi fick en bestämd känsla av övergivenhet. Det som ligger på botten är ett skrov där vi tror att allt av värde plockades bort innan det hamnade under vatten.
Det var sista veckan i oktober som Sjöhistoriskas marinarkeologer gjorde undersökningar i Norra hamn tillsammans med dykklubben Polar. Samtidigt träffade Sjöhistoriskas museilärare och marinarkeologer skolklasser tillsammans med pedagoger från Norrbottens museum.
– Vi har haft kul i Luleå! Extra tagna är vi av engagemanget från allmänheten på våra informationsträffar och från de lokala krafterna för det historiska Luelå, berättar projektledaren Nina Eklöf.
Det Sjöhistoriska engagemanget i Luleå slutar nu inte här. Dels hoppas man på lösning av vrakmysteriet och resultat av fortsatta dykningar utanför staden. Dels blir det uppföljning med de skolklasser som nu jobbar vidare med sin lokala maritima historia.
Mer info och bilder finns i marinarkeologernas blogg
