1628 sjönk Vasa utanför Beckholmen. Där skulle skeppet ligga i 333 år. Fram till 1961. Då bärgades det efter att ha hittats av vrakspecialisten Anders Franzén och dykaren Per Edvin Fälting.
Vasa hittades 25 augusti 1956, då Anders Franzén från sin motorbåt sänkte ner ett propplod på sjöbottnen utanför Beckholmen. Propplodet, som han hade tillverkat själv, hade en hålpipa som kunde hugga ut provbitar ur trä.
Han hade jobbat under två år med att söka av bottnen med draggar och lod. Utan resultat. Men den här dagen fick han napp. En bit svart trä följde med lodet upp.
4 september började marinen dyka på platsen, under ledning av dykarbasen Per Edvin Fälting. Redan första dyket hittade han ett stort vrak. Vraket efter Vasa.
De följande åren hämtade man upp delar av vraket, som galjonsfigur, en kanon och skulpturer.
Samtidigt förbereddes skeppet för att bärgas. Dykare spolade sex gångar i leran under vraket – som man vid bärgningen drog stålvajrar igenom. Stålvajrarna var fästa till lyftpontoner på ytan, som skulle lyfta Vasa från botten.
Sensommaren 1959 lyftes Vasa från sjöbotten. I 18 etapper flyttades hon till grundare vatten. Från 32 meters till 17 meters djup.
Men det skulle dröja ett och ett halvt år till innan skeppet såg ytan.
Den 24 april 1961 var det dags. Svensk och utländsk press stod redo, tillsammans med radio och tv och tusentals åskådare. SVT sände sin första direktsändning, och klockan 9.03 kunde hela Sverige se bilderna när de första delarna av Vasa syntes ovanför vattenytan.
Anders Franzén och Per Edvin Fälting var de första som steg ombord, 333 år efter att Vasa sjönk.
4 maj, efter att ha tätats och tömts med kraftiga länspumpar, flöt hon på egen köl. Hon lotsades mot en torrdocka, där hon lades på en flytponton. Samma ponton som hon vilar på ännu idag.
