Vasa var en mäktig krigsmaskin, men hon fick aldrig visa upp sina muskler. Vad hade hänt om Vasa fortsatt sin resa? Vilka vapen hade använts? Vad hade soldaterna upplevt? Panik, skräck, stolthet, trötthet? Den 4 november öppnar Vasamuseets nya utställning Strid!.
Sjöstrider beskrivs ofta som taktik och strategi. På marinmåleri från 1600-talet är kriget till havs mest vackert: ståtliga skepp, böljande vågor och slöjor av dimma och rök. I Vasamuseets nya utställning Strid! har man istället tagit avstamp i soldaterna. Besökaren följer undersåtarnas väg och får uppleva hur det kunde vara före, under och efter en sjöstrid.
– Vi vill visa krig på ett sätt som sällan görs. Vi vill förmedla känslorna som kan ha präglat de sjömän och soldater som var med i en sjöstrid på 1600-talet, berättar utställningsproducenterna Johanna Haverlind och Carina Karonen.
Skräck och kaos
I utställningen möts befäl och soldater genom de befallningar som styrde manskapet. Fienden känns närvarande och det korta avståndet mellan liv och död tydliggörs. Spåren efter vapenbruk och kroppar och undersåtarnas rörelser genom striden bara anas. Ett mörker ackompanjerat av dova hjärtslag kapslar var trettionde minut in besökaren i en ännu starkare känsla av skräck och kaos.
Gustav II Adolf lät bygga en rad regalskepp och ett antal mindre örlogsskepp på 1600-talet. Kontroll över hav och hamnar skulle göra Sverige stort och mäktigt – och rikt. Vasa var det största och starkaste skeppet, med sina 48 kanoner om 24 pund. Men Vasa hann aldrig skrämma fienden. En kraftig vind gjorde att hon kantrade och sjönk på sin jungfrufärd i Stockholms hamn, efter bara 1300 meter. Efter 333 år bärgades hon 1961. Den nya utställningen Strid! är också en del i bärgningsjubileet som pågår på museet hela året.