Materiell kultur har under senare år kommit att bli ett allt viktigare forskningsområde inom de historiska vetenskaperna, liksom inom humaniora och samhällsvetenskap i stort. Trots det använder sig svenska historiker oftast av skriftliga källor till materiell kultur i stället för att uppsöka museernas magasin. Detta var utgångspunkten för konferensen ”Historiker och materiell kultur – samarbete mellan universitet och museer” som Armémuseum och Historiska institutionen vid Uppsala universitet anordnade med stöd från Riksbankens jubileumsfond. Den 10 -11 oktober samlades drygt 60 personer från museer och universitet över hela landet på Armémuseum för att diskutera föremålsforskning och materiell kultur.
Konferensen inleddes av Angela McShane från Victoria and Albert Museum i London. Hon talade om hur föremålen kan utgöra en socialhistorisk forskningsingång och den undervisning som museet bedriver i samarbete med the Royal College of Art. Ett av de mer populära inslagen är att studenterna får skriva uppsatser med utgångspunkt från föremål.
Därefter berättade representanter från Armémuseum, Nordiska museet, Stadsmuseet och Statens museer för världskultur om sina samlingar och tänkbara frågeställningar. Carl Zarmén (Armémuseum) talade om utmaningen med samlingar som till så stor del är ”stumma”, det vill säga saknar anknytning till en individ eller särskild historia. Birgitta Svensson berättade om etnologers erfarenheter av föremålsforskning och om Nordiska museets forskarskola. Genom Gunilla Rehnström Ohlanders föredrag fick deltagarna goda insikter i Stadsmuseums samlingar och vad olika kategoriseringar gör för vår historiesyn. Eva Myrdal ifrågasatte representationen av Ostasien på museer runt om i världen och menade att studier av det arkeologiska materialet skulle kunna ge en helt annan bild. Lotten Gustafsson Reinius diskuterade olika sätt att ta sig an samlingarna på Etnografiska museet vikten av den fysiska förnimmelsen av föremål.
Efter föredragen fick konferensdeltagarna se allt från dörrar och dagisvästar i Stadsmuseums magasin till snuskburkar och sidenstandar i Armémuseums magasin.
Den 11 oktober var det historikernas tur att berätta om sin syn på materiell kultur. Orsi Husz (Ekonomisk historia, Uppsala universitet) inledde med att efterlysa en tydligare definition av å ena sidan det historiska studiet av materiell kultur och å den andra historikers användning av materiella källor. Själv intresserar hon sig främst av ting och människor i en ömsesidig relation vilket hon bland annat illustrerade med exempel från NK:s historia.
Otto Sibum (institutionen för vetenskapshistoria, Uppsala universitet) redogjorde för två olika studier där han och hans kollegor genom rekonstruktioner av flera hundra år gamla vetenskapliga instrument hade kunnat omtolka vetenskapshistorien. Ulrika Torell (Nordiska museet) berättade om sitt projekt om sockrets historia där förpackningarna och det fysiska mötet med dem haft stor betydelse. Slutligen berättade Gudrun Andersson om arbetet med bouppteckningar från borgerliga hem från Arboga som ett sätt att komma åt materiell kultur.
Konferensen avslutades med workshops där deltagarna fick diskutera hur man skulle kunna förbättra samarbetet mellan universitet och museer och vilka metodologiska aspekter som är viktiga när det gäller föremålsforskning och materiell kultur. De uppmanades också att tänka ut forskningsämnen.
Konferensen präglades av nyfikenhet och engagemang, men lade också i dagen olikheter i arbetssättet både mellan museer och universitet och mellan olika discipliner. Att mötas och diskutera på detta sätt var därför väldigt värdefullt – det var tydligt att vi hade mycket att lära av varandra. Historiker intresserar sig alltmer för materiell kultur och museerna är angelägna om att deras samlingar beforskas – här finns alla möjligheter till fruktbara samarbeten.
/Anna Maria Forssberg och Karin Sennefelt (som anordnade konferensen)