Grottforskning i tunnelbanan

<div class="at-above-post addthis_tool" data-url="http://alltommuseer.se/2012/06/grottforskning-i-tunnelbanan/"></div>Museets forskare gjorde ett besök i Kungsträdgårdens tunnelbanestation för att ta reda på hur droppstenar i grottor bildas och upptäckte ett outforskat ekosystem.<!-- AddThis Advanced Settings above via filter on get_the_excerpt --><!-- AddThis Advanced Settings below via filter on get_the_excerpt --><!-- AddThis Advanced Settings generic via filter on get_the_excerpt --><!-- AddThis Share Buttons above via filter on get_the_excerpt --><!-- AddThis Share Buttons below via filter on get_the_excerpt --><div class="at-below-post addthis_tool" data-url="http://alltommuseer.se/2012/06/grottforskning-i-tunnelbanan/"></div><!-- AddThis Share Buttons generic via filter on get_the_excerpt -->

Museets forskare gjorde ett besök i Kungsträdgårdens tunnelbanestation för att ta reda på hur droppstenar i grottor bildas och upptäckte ett outforskat ekosystem.

Det tar tusentals år för droppstenar att bildas. I Kungsträdgårdens tunnelbana har processen just börjat. Stationen ligger på ca 30 meters djup och är den djupast belägna stationen i Stockholm tunnelbana. På väggarna finns ljusa mineralutfällningar, första steget i droppstensformationer, men även mikroorganismer som alger, bakterier och svampar.

För att ta reda på om mikroorganismer gör det lättare eller svårare för droppstenar att bildas har tre av museets forskare knackat loss prover ur väggarna för att analysera i Naturhistoriska riksmuseets laboratorium. Mikroorganismerna är naturligt förekommande och hittas vanligtvis i alla sprickor och håligheter i berggrunden.

Trots alla människor som dagligen passerar i tunnelbanan så är ekosystemet där nere i det närmaste outforskat. Forskarna hittade till exempel en mossa som sällan ses på andra platser än Öland och Gotland. Mossan heter tuffkuddmossa och föredrar kalkrika underlag.

Förutom mikroorganismerna hittades också en liten spindel som tidigare bara setts i Kungsträdgårdens tunnelbana men inte på någon annan plats i Sverige. Spindeln har namnet gruvdvärgspindel och är bara 2 millimeter stor. Några larver och en daggmask togs också med tillbaka till museet för artidentifiering.

Trots de extrema förhållandena djupt under mark finns alltså en hel näringskedja med nedbrytande organismer, svampar, djur och spindeln som toppredator. Människor och duvor får räknas som tillfälliga besökare.

 

Vackra mineralutfällningar studeras i tunnelbanan. Foto Therese Sallstedt.

För ytterligare information kontakta:

 

Johannes Lundberg

Forskare vid Naturhistoriska riksmuseet

08-5195 4215

Johannes.lundberg@nrm.se