Fossilfynd visar ett kvalsters sista måltid

Ett forskarteam med deltagare från Naturhistoriska riksmuseet har hittat ett 100 miljoner år gammalt fossil där man tydligt ser hur ett kvalster äter av en blommas pollensäckar. Fyndet är det första i sitt slag i världen och ger en unik glimt av en näringskedja under kritatiden.

Fossil av ett ögonblick för 100 miljoner år sedanFossil av ett ögonblick för 100 miljoner år sedan. Ett kvalster, markerad med gul färg, har mundelarna i en blommas pollensäckar (orange). Kvalstrets avföring har markerats med röd färg. Bild: Torsten Wappler.

Ladda ned pressmeddelandet som pdf.PDF

 

 

 

Samspelet mellan djur och växter är en väsentlig drivkraft i livets utveckling. Men det direkta mötet mellan djur och växter är oftast kortvarigt och chansen att ett sådant ögonblick bevaras i det geologiska arkivet är försvinnande liten. Ett nytt fynd av välbevarade fossila blomdelar, ätande kvalster och dessutom rester av en mygga ger därför en unik glimt av pollination och nedbrytning som delar av näringskedjan i kritatidens ekosystem.

Det här finns i fossilet

På en av blommorna sitter en nymf tillhörande gruppen hornkvalster, Oribatida, med mundelarna inne i en av blommans pollensäckar. På blomman finns också kvalsters fossiliserade avföring, s.k. koproliter. Dessutom små fjäll från en mygga och svamphyfer (trådformiga svampceller). Allt är träkolsombildat och mycket smått. Blomman är bara 1,5 mm lång och är en utdöd chloranthacé-växt som levde under kritatiden för ca 100 miljoner år sedan där den tyska staden Wülfrath nu ligger.

Så här gick det till

Fjällen från myggan har troligen hamnat i blomman när myggan medverkade i pollineringen. När blomman senare vissnade och föll till marken startade nedbrytningen vilket förekomsten av svamphyfer och kvalster tyder på. Hornkvalster är idag mycket viktiga nedbrytare av växtmaterial i jordens ekosystem. Koproliterna vittnar om att kvalstren måste ha levt ett tag på den förmultnande blomman. Sedan har en skogsbrand brutit ut. När branden svepte genom vegetationen ombildades blomman till träkol. Området där växten levde var ett s.k. karstlandskap med djupa underjordiska gångar och kalkstensgrottor. Någon gång efter branden sköljdes blomman ned i dessa underjordiska gångar och blev på det sättet bevarad för framtiden.

Källa

Artikelref: Hartkopf-Fröder, C., Rust, J., Wappler, T, Friis, E. M. and Viehofen, A., 2011. Mid-Cretaceous charred fossil flowers reveal direct observation of arthropod feeding strategies. Biology Letters doi:10.1098/rsbl.2011.0696

Kontakt

Else Marie Friis
Professor i paleobotanik vid Naturhistoriska riksmuseet
Tel: 08-5195 4155
E-post: elsemarie.friis@nrm.se Martin Testorf
Vetenskapskommunikatör
Telefon: 08 5195 4037
Mobil: 0709 42 90 11
E-post: martin.testorf@nrm.se

Pressbilder

Vid användning av bilderna ska  fotografens namn alltid anges.  Bild: Torsten Wappler.


Etiketter: